Lördagen bestod av gitarrspelande i Malmö tillsammans med underbara Marie. Efter cirka en timme kom där massor av asiater med trummor och drakar, så vi gav upp, tog en lunch på McDonald's, och provade utklädnader.

Mysig dag, som nog behövdes från både min och hennes sida.

Jag har tänkt mycket på det här med vad jag får ut av att inte hetsa lika mycket längre. Jag har hittat några få positiva saker med det, men egentligen, är det värt det?

Jag får i mig tillräckligt med näring, det fick jag inte innan sommaren. Alltså tappar jag inte lika mycket hår, vilket leder till att mitt hår inte är lika tunt som förut, och det är ju bra.

Jag får dessutom behålla min sångröst, den var på väg att försvinna ett tag. Magsyran fräter på stämbanden, eller vad det nu var för något. Och det är ju också bra, jag älskar att sjunga.

Men gud, vad jag saknar det. Jag saknar hungern. Det låter så dumt, men jag älskar hungerskänslan. Dock kan jag inte låta magen kurra i skolan, det är ju pinsamt. Och hetsar gör jag fortfarande, men nu får jag i mig tillräckligt mycket näring. Alltså är det inte lika farligt längre, och det är bra.